Dax att uppdatera bloggen!
Mycket har hänt sedan sist jag skrev, men eftersom vi har varit "hemma" så blir det inte av att jag skriver. Men jag inser att bloggen också är ett bra sätt för mig själv att minnas inta bara som en nyhetsuppdate för nära och kära som inte bor i närheten.

Det senaste som hänt i Edwins liv är att han har blivit storebror! 6 mars föddes Elton Sten Mark 3350 och 50 lång. En lugn och go kille som äter och sover och ibland bajsar han, typ var 4:e dag.
Edwin är en stolt storebror som hittills inte haft några större svartsjuke utbrott, utan han är snabb på att tala om att detta är hans lillebror och han heter "Enton Sten Mark" (lite problem med L:et)
Nu är lillebror hungrig så jag får återkomma, dock borde det inte ta 2 år tills nästa gång hoppas jag.Så här ser han ut den lille killen

Hej då NZ / Hello Thailand

Hej hallå kära vänner och familj

Nu är vi tillbaka i Auckland där vår resa började för 4 veckor sedan, allt har gått kanonbra, faktiskt över förväntan om man får säga så. Vi har haft ömsom sol ömsom regn, väst kusten var väl den del av resan som regnade bort, tyvärr, likaså Milford Sound blev en blöt historia, men bortsett från det så har allt varit solsken och glass!
Här kommer en liten resume av vår resa genom Nya Zealand från annandag jul och framåt. Efter det så tar vi semester och åker till Thailand och därmed blir det inget mer på bloggen… men vi ses snart hemma i sverige, 23 januari närmare bestämt!

Tjing

26 December

Så är vi på väg mot Milford Sound, vi har en lång bilresa framför oss 30 mil enkel väg och vi har tänkt köra T/R idag… det blir 60 mil för att åka båt timmar och titta på en fjord, när man tänker på saken så låter det helt galet.
Vägen ner var ömsom regn ömsom inte regn, stannade till i Te Anua som ska vara jätte fint och mysigt ställe, kanske kände vi av tidspressen och därför inte uppskattade stället eller så var det helt enkelt det, faktiskt hittills mest otrevliga bemötande vi upplevt, samt att pizzan smaka bara lök och tvål, som var orsak till att vi tyckte stället var sådär.
Väl framme i Milford Sound stack vi som sagt ut på en båt tur, försökte fundera ut vad man skulle ha på sig genom att spana in andra turister, men det skiljde sig kraftigt från individ till individ, måste ha med nationalitet att göra tänkte vi och körde därför på den skandinaviska flip flop inspirerade stilen. Skulle ha haft regnställ så här i efterhand…
Men vi var glada att vi bestämt oss för att köra tillbaka på en gång för det fanns inte mycket annat för oss att göra på stället, all vandring var på minst 4 dygn samt att detta var sandflugornas andra paradis. Kan meddela att Tomas hatar allt som har med myggor, knott eller andra bit/kliande djur att göra, han får panik, när han dessutom befinner sig i en liten husbil gör att det blir jävligt trångt. Så Jennie du som tyckte att Babian historien var sjukt rolig, du skulle ha sett det här… Edwin han bara skrattade åt pappas framfart.

27 December

Kommer till Queenstown på morgonen efter att ha övernattat på vägen upp, blev för tungt att köra hela vägen samt att vi knappt hade något lyse på bilen.
På eftermiddagen åker vi vidare till Mt Cook, stannar till för natten på en camping vid Ruataniwha, vilka jäkla namn det är här nere. Campingen är hur stor som helst, känns som värsta trailer parken, folk har detta som sin sommar stuga… ja jäklar vilket ställe.
28 December
Dags för bergsbestigning. Kommer fram till Sir Edmund Hillary Center vid foten av Mt Cook och konstaterar att det är halv risigt väder så man ser inga toppar… rastar Edwin i trapporna och i Glaciär museet under tiden vi betämmer oss… det regnar ju i alla fall inte! Så vi går och det visar sig vara en smart drag för det blir ett kalas väder och är inte alls svår vandring, dock blev det ganska svinkalla vindar uppe vid glaciär sjön. Så vi satt i stormen och käka mackor, håll i pålägget! Eller sövel som Petra säger. Tyvärr så låg toppen i dimma men när vi väl kommit ner igen så skingrade sig molnen!
Åker vidare mot Lake Tekapo, mysigt ställe mitt i ingenting, härifrån ska vi flyga imorgon! Vi bestämde oss för att ta en flygtur över bergen då vi insåg hur mycket det är vi vill se och så lite tid att göra det på, samt att Edwin inte ska behöva sitta i en bärsele hela dagen. Galciär vandring med barn är inget säljande koncept heller… appropå säljande koncept, det var några få som reagerade på Edwin och bungy jump och tyckte det lät galet, men dom flesta verkar tro att det faktiskt är möjligt att hoppa m barn!! Herre gud hur tänker ni?!

29 December

Vilken flygtur! Och vilka berg! Om jag kommer hit till NZ igen då ska jag gå upp på Franz Josef Glaciär, så vacker och såååå stor!
Fikade på Astro Cafe, bästa mackorna i NZ hittills, tack för tipset igen Mel!
Drog vidare mot Christchurch, efter en hel del fel läsning av kart läsaren, vilket var jag/Titti vid tillfället, så hittade vi till slut campingen. Väl framme upptäckte vi att det fanns en barn pool! Så gissa om det var en liten kille som blev lycklig!

30 December

Sitter man stilla kanske det börjar växa mossa… så vi gör en blixt visit inne i stan för lite lunch, å sen vidare igen, denna gång kör vi dock bara till Hanmer Springs ca 12 mil, men bara för att kartläsaren har blackout igen så blir det säkert 14 mil innan vi är framme! Här blir det hot spa så det står härliga till, fantastiskt härlig plats med termenal pools och plaskdammar, Edwin är helt tagen av allt vatten som går att plaska, hur mycke man än stänker så blir inte poolen tom… konstigt!?

31 December Nyårsafton

Kör vi mot Nelson, men först efter att ha besökt lekparken och därefter pool området igen. Idag hade vi tur som tokar, passerade en skogsbrand strax innan den ”hoppade” över vägen där vi körde. Om vi hade blivit kvar på ”fel” sida så hade det varit problem med både bränsle tillgång samt tiden att hinna med färjan över till Wellington…
Gör vi ett lunch stopp i en ort som heter Murchison, och som påminde om Mörsil, vi passerade stället på vägen ner och tänkte, att vem fan vill bo här, men vi ville ge platsen en chans efter att ha läst lonely planet… och det visade sig vara riktigt charmigt! Kanon god mat och skön stämning.
Väl framme i Nelson uträttade vi dom ärenden vi hade och åkte vidare, för det visade sig vara fullbokat på alla campingplater i området… skit! Så vi börjar helt enkelt åka mot Picton, där färjan går ifrån imorgon, kul att fira nyår på en färje parkering… Men på vägen ser vi en skylt om en camping 8km från vägen, varför inte prova. Tur som tokar så var det värdens snällaste campingvärdar, dom hade inga plater kvar dock, men vi fick parkera mellan vollyebollplanen och studsmattan. Kanon! Det visade sig bli en toppen kväll värd att minnas. Satt runt elden med en massa människor som vi inte känner och alla pratade med alla (dom flesta gör ju det på fyllan) sjärnklar himmel och en man med gitarr… Muy bien!

1 Januari

Stuva båten/bilen och iväg igen, mot Picton och färjan över sundet, back in Wellington. Sticker vi direkt till Te papa museet och avverkar en av de fyra våningarna, detta handlade om djur. Till Edwins stora förtjusning, även om dom var uppstoppade! Edwin har börjat upptäcka djur, han ser dom när vi åker bil, hästar, grisar, kossor och naturligtvis får, han låter likadant oavsätt vad det är han ser, ljudet han får fram är mest ett bröl, enda djuret som han har ett annat ljud till är hund, då skriker han rakt ut och flaxar med armarna… så vi får ta och traggla djurboken med honom så att han fårstår att hundar inte kan flyga…

2 Januari

Efter att ha flängt fram som galningar ett tag så blir man trött och smutsig, så idag har vi stora vila/tvätt dagen, skönt. Eftermiddagen viger vi dock till Te papa, för det fanns mycket att se där. Dock blåser det som FAN, i windy Wellington, så om jag fick hålla i pålägget vid Mt Cook så får man fasiken hålla i trosorna här, ändå har jag byxor utanpå!!

3 Januari

Drar vi vidare mot Martinborough och vinprovning. Martinborough visar sig vara en mysig liten ort, med massor av små vin gårdar, svårt att välja men vi betämmer oss till sist för Alana Estate, eftersom dom serverar lunch också, så efter en god luch körde vi vin provning, inte Edwin för han snackade med några fåglar i trädgården, som var av trä.
Tuffar vi vidare mot Napier, men pausar i Hastings över natten. Ja pausar och pausar, jag och Tomas vill gärna sova men det är vissa personer som vill vara vakna…

4 Januari

Spanar in Napier och dess arkitektur, mycke art deco, miami vice-stil, men lekparken var det som var bäst, det tyckte vi nog alla tre. Det är nog den största och mest välskötta och varierande lek plats jag upplevt. Kanon, lyckades trötta ut sonen så att vi kunde lämna stället utan protester!
Kommer till Taupo på eftermiddagen och det är ett strålande väder, så vi bromsar in vid sjön och njuter av utsikten som vi aldrig fick uppleva på vägen ner. Bestämmer oss för att ta middagsstopp på plats, dvs där vi står vid sidan av vägen vid stranden. Tomas fixar käk och jag och Edwin leker sen tar vi en glass och ett dopp innan vi åker vidare, fantasktisk kväll! Ramlar in på en camping sent på kvällen mitt i ingenstans vid namn Waihi. Zzzzzz

5 Januari

Så är vi på väg mot slutet av vår resa, känns både skönt och vemodigt på samma gång, bilen ska vara tillbaka den 8:e så vi har några dagar kvar på vägarna innan dess och dom viger vi till sol och bad på Coromandelhalvön, börjar vid Hot Water Beach, börjar bli tjatigt att säga att det super mysigt eller fantastiskt, så jag säger helt enkelt, ja djävlar så trevligt ställe. Här hade vi kunnat stanna hela dagen och plaskat, men det e så stark sol så det går helt enkelt inte.
Dock blir Edwin dålig på eftermiddagen, får hög feber och är ledsen. Svänger in på en camping i Whitianga för att göra en tidig kväll och försöka få honom i säng, men se då e han skit pigg och vill bara busa.

6 Januari

Har vi haft en sömnlös natt med en febrig kille, han blev sämre under natten, kanske var det allt busande… Så vi kör en luuuugn dag med sol/skugga lek och lite bus, på em går vi till stranden och doppar fötterna! Middagen löser sig otroligt smidigt då det svänger upp en pizzabagare med tillhörande ugn på campingen, med en sån skulle man kunna baka tunnbröd mitt i stan vetja.
Efter en ok pizza så händer det som många av oss har frågat oss själva, just det: När ska han börja gå? Svaret är; idag den 6:januari, så tog vår son Edwin Vigor Mark sina första steg på egen hand framför kameran. Så roligt och Edwin blev sååå glad.

7 Januari

Rullar vi vidare genom Coromandel, men nu börjar man känna att det är på väg mot slutet för dels är man inte lika tagen av utsikten och man känner inte samma upptäckar lust… Edwin är inte på humör, kanske har han också tröttnat och vill åka på semester!!

8 Januari

Ramlar vi in hos Liz och Connan igen dels för att hämta upp lite prylar som vi lämnat men också för att packa och städa ur bilen. Lämnar tillbaka vrålåket utan anmärkning och hämtar upp en vanlig personbil för resterande dagar, vilken skillnad!! Åker vi hem till Fredrik och Melissa samt lilla Isabella, där vi ska bo i några dagar.

9 Januari

Drar vi in till Auckland och ser oss runt, tar en tur i Sky Tower. På kvällen blev det BBQ hemma hos några vänner utanför Auckland.

10 Januari

Har vi en hemma fixar dag, blir det picknic på kvällen med lite goa vänner.

11 Januari

Åker vi och Fred o Mel till Waiheke Island för lite vin provning och lunch, härligt ställe!
Sista kvällen i NZ, känns tråkigt att resan är på väg mot ett slut, men samtidigt ska det bli skönt att åka vidare. Vi käkar en god middag och umgås, för vem vet när vi träffas nästa gång…

12 Januari

Packa Packa Packa…

Kram kram så länge

Juldagslugn i Queenstown

Då passar jag på att skriva i bloggen vilket inte har skett på ett tag...



Andra dagen andra veckan (12 dec)


Tog båten över Cook Strait (sundet mellan nord och syd ön) la till i Picton och därifrån körde vi på vindlande vägar till Nelson, trevlig liten ort tror vi, tar en promenad på kvällen då vi hör att det kommer musik från någonstans… i ena hörnet av en stor stor park, står ett barn med en PA- anläggning och sjunger, eller ja försöker sjunga ska man kanske säga… ska vi säga (jag och Tomas) men Edwin tyckte det var jätte bra han klappade händerna och skrek ikapp.


13:e december (2:a veckan)


Spanade vi in Nelson, och mycke riktigt så gillar vi stället, super gott kaffe, skön stämning och kanon trevlig marknad, Edwin hittade några gatumusikanter som spelade reagge julsånger !!! han gillade gunget och började svänga på rumpan.


14:e December (2:a veckan)


Åker vi vidare mot Abel Tasman, och vår efterlängtade vandring, väl framme i Marahau, sista orten innan Abel Tasman tar vid, får vi dock veta att tok regn är på väg in. Det ska tydligen regna som bara den nästa dag. Vi tar beslutet att skjuta upp vandringen 1 dag, mycke mer tid en så har vi inte att bolla med om vi ska hinna till Queenstown till jul.


15:e December


Fy fan vad det regnar!!! Vaknar mitt i natten i tron av att det är 500 människor som bankar på vårat tak, men det visar sig vara regn, Edwin ser super förvånad ut, om han är störd av ljudet eller bara irriterad över att han inte får vara med och banka förtäljer inte historien.
Det är ett riktigt skit väder, ingen av oss har lust att sticka ut näsan så vi tar en bil tur upp till en by som heter Taka, där käkar vi lunch på Dangerous kitchen innan vi styr kosan hemåt (Marahau) igen. Vi inser dock att vi måste rasta sonen om han överhuvudtaget ska gå att ha i bilen, det är ju inte så att man kan gå in i ett annat rum om det blir jobbigt… för det finns inget rum… så vi plastar in barnet och sätter honom i en vatten pöl!


16:e December


Är det rätt så ok väder på morgonen när vi vaknar, dvs. det regnar inte, men innan vi har packat oss iväg så har himlen öppnat sig ingen…

Vi tar en buss ner till Kaiteriteri där vår båt går ifrån. Ska kanske förklara att man kan antingen gå från där vi har bott, Marahau, och ta en taxi båt hem, visst man kan för all del gå hem också om man vill det, men om man vill se mycket på kort tid så är det smartare och latare att åka båt ena hållet. Så sagt och gjort så tog vi båt ut till en av vikarna där vår 2 dagars vandring ska börja, på vägen ut börjar vi fundera över vårt omdöme att släpa med Edwin på en vandring i detta ösregn… att det dessutom gick stora vågor på ett bråkigt hav, gjorde att man inte var alltför kaxig… Jag var så nära spy, medans Edwin han sov. Man fick dock hålla i honom så att han inte flög av britsen i vågorna. (vi var inomhus)
Väl framme vid ”våran” vik, Bark Bay, så sprack himlen upp, helt otroligt!! Så vi kunde ta av oss våra blöta kläder och börja vandra i t-shirt och shorts! Det hade vi aldrig trott.
Första sträckan tog ca 2 tim, i varierande terräng, allt från palmer och lianer till tjock svart regnskog samt att vi tom hittade björkar. Allt detta tillsammans med en galet vacker utsikt, väl framme vid Torrent Bay, väntade ett bokat rum på en Lodge.


17:e December


Ny dag ny sol… Sticker tidigt så att vi prickar tid vattnet, leden går nämligen genom vad som är havsbotten när det är hög vatten, och missar man får man gå runt, ca 1 tim extra. Även denna dag bjuder på blandad terräng och utsikt. Edwin verkar trivas där på ryggen, när han inte sover så sjunger han, vi tror det i alla fall, eller så har han börjat snacka norska. Han ser mycke mer än vad han gör annars samt från ett annat perspektiv, vilket verkar göra honom lite uppspelt. Denna dag bjöd på en 5 tim vandring, väl framme vid bilen så slängde vi in allt och drog vidare mot Nelson igen, måste tillbaka dit för att komma in på väg 6 som leder ner mot glaciärerna som är vårt nästa mål!


18:e December (tredje veckan)


Hel dag i bilen. Lämnar Nelson tidigt på morgonen och bestämmer oss för att köra så lång och länge det är ok med Edwin. Lunch stopp vid en rastplats i Lyell, sand flugornas plats, helt galet, va inte så farligt i början men efter en stund blev det outhärdligt så vi kastade in disken i bilen och drog. Stannade till i orten Inangahua Junction för en glass, fanns nämligen en byggnad som tjänade som restaurang, butik, glasskiosk och bar på samma gång. Började snacka med en tatuerad lirare med huvet på sne, han förklarade att ”Lyell is the most horrible place when it comes to sandfly´s” kul, hade varit på sin plats med en varningsskylt kan man tycka! När samma snubbe förklarade vilket flug/mygg spray jag skulle köpa, så inflikade hans ”fru” att man skulle ta det lite försiktigt med det sprayet… inte använda det på för stora kropps ytor samtidigt… och inte för ofta!
Samtidigt när vi sitter där och äter vår glass, så kommer världens fetaste man! Jag lovar, det var det största som jag och Tomas tillsammans sett, vi satt bara och gapade samtidigt som glassen rann av pinnen! Hade i alla fall hyfs nog i kroppen att inte ta kort.
Så för att vara en liten håla mitt i nånstans så hände det mycke.
På eftermiddagen når vi Punakaiki, en liten ort på väst kusten som är känd för sina pannkaks stenar, vi bestämmer oss för att tillbringa natten här och ta en titt på stenarna.

19:e December


Fy fan vad det regnar… igen! Ända glädjande med det är att våra grannar som höll oss vakna under natten, lämnade skor och annat utanför och allt är nu plask blött. Ha


Dagens plan är att köra ner till Franz Josef Glacier och imorgon ta en tur på glaciären. MEN det regnar så galet mycke så vi blir tvungna att ta ett stopp innan och det blir Hokitika, inte mycke att säga om den platsen annat än att det var jäkligt god pizza.


20:e December


Regn regn och åter regn… Tar vi ett lunch stopp i Franz Josef village, närmare glaciären än så lär vi inte komma den här gången, vilket är jätte tråkigt. Men vi vill heller inte hänga kvar och vänta på bättre väder, för det finns inte så mycket annat att göra när det regnar som det gör, så vi åker vidare.
Kommer fram till Haast vid sen em och vi känner att det är för långt till Wanaka, för Edwin skull, han har nu suttit i bilen lite för mycket och vi vill inte gärna att han ska få fobier för bilåkning … så vi stannar i Haast tar på oss gore-tex utrustning och ger oss ut på promenad.


21:a December


Drar vi mot Wanaka och äntligen skiner solen! På vägen stannar vi till för att ta kort på utsikten och där träffar vi på 2 cyklister från Lake Hawea, ortsbor alltså, dom ger oss ett litet utflykts tips. Vilket leder in på en liten grus väg som vi annars hade tvekat inför, turen går genom ko hagar och får inhägnader, men väl framme vid en rastplats så är det så vackert som dom sa. Här tar vi ett långt lunchstopp och rastar sonen ordentligt.
Hade vi haft mera vatten och mat med oss i bilen så hade vi stannat här för natten, men tyvärr så måste vi bunkra, för Tomas utan frukost är ingen bra start på dagen… Väl inne i Wanaka, som är för övrigt påminner om Åre en hel del, så checkar vi in på den hittills sunkigaste campingen, alla faciliteter är helt ok, men omgivningen är jäkligt sliten, men å andra sidan så kostade det inte många slantar att stå där…

Wanaka är vackert, litet och mysigt med en otrolig vy! Men vår första dag i Wanaka hade kunnat sluta riktigt illa… Hanna (Edwins nalle) kom nämligen bort! Men vi hade turen på sida och återfann henne efter vägen som vi gått, hon låg där på en sten och väntade, vilken jäkla tur säger jag bara!


22:a December


Drar vi på hike.

Upp till Rob Roys Glacier går turen en 4-5 timmars vandring, Hanna har vi knutit fast i Edwin, vill inte upprepa gårdagens hemska upplevelse. Vi har kalas väder idag också, vi kommer dock inte så högt som vi hoppats men det är vackert och brant nog ändå! Vägen dit var dock något av ett äventyr i sig, efter ca 2 mils körning så återstod 3 mil på grus väg ala tvättbräda, fy fasiken hur det såg ut i våran bil, allt bytte plats, enda sättet att inte få hjärnskakning var att ha pelle i botten, då vibrerade det minst. Kan meddela att Edwin fann det hela jätte kul, och han lärde sig säga aj på kuppen! Så nu kan han säga aj och mamma, fast det låter mer som mamam och ahj.


23:e December


Strosar runt i Wanaka, tar en lunch innan vi glider vidare mot Queenstown. Väl där checkar vi in på vårt, för första gången, förbokade boende. Snor ihop en kyckling sallad och tar en picknick i parken nere vid Lake Wakatipu, klockan är åtta på kvällen och det är fortfarande varmt och solen skiner och det är dagen före julafton! Livet är underbart.


24:e December


God Jul
Så är det då julafton, istället för skinkmacka blir det äggmacka, lika gott det. Spanar in Queenstown och dess shopping, till författarens glädje är det riktigt bra shopping, men det blir ändå bara ett par shorts, antingen har jag legat av mig eller så är det helt enkelt för mycket att välja på!
Fantastiskt skön dag som avslutas på en grymt bra restaurang, som vi av ren slump gick förbi igår och tyckte att det var fin utsikt, och vi tyckte att här kan man ju spendera julaftons kvällen, hade egentligen ingen större koll på vad dom serverade, men det visade sig vara en topp restaurang! Dock hade inte jag någon koll på vad jag beställde, trodde det var fisk då jag läste menyn… men när jag fick det framför mig så var det hjortrack, jäkligt stora ben i den fisken om ni förstår vad jag menar! Men det var kanon gott ändå!


25:e December


Idag är allt stängt, å då menar jag allt. Men vi har lyckats hitta ett företag som kör bungyjump idag och dessutom så får man hoppa med barn, dock en åldersgräns på 2 år, men några månader hit eller dit kan ju inte spela så stor roll! Så vi hörs imorgon om hur Edwin tyckte att det var.


Edwin ja, han är en cool resenär, han somnar och sover gott var än man lägger honom, och det är ju en jäkla tur, han snackar med allt och alla, men när han får lite mycke uppmärksamhet så blir han tok blyg och rodnar. Han går men inte själv, han vill gärna hålla fingertoppen, att gå i trappor är något av en favorit. Tänder har han fått fler av, två stora kindtänder nu senast, vi märkte inte mycket av vad som var i görningen utan det uppdagade sig när Tomas försökte få honom att spotta ut en sten… Håret på huvudet växer, om än sakta, så kan vi ändå se en tendens till frisyr. Vi trodde länge att han är vegetarian, men han äter kött, bara det är fint nog…
Imorgon åker vi till Milford Sound, vi hörs.

God Jul!

Vill be om ursäkt för att vi varit så dåliga på att uppdatera bloggen!
Dels har jag inte tagit mig tid att skriva samt att vi har lite problem med internet access.

Men vi vill önska er alla en fantastisk Jul här från Queenstown där vi är just nu!

Massor av kramar Titti Tomas och Edwin

Nya Zeeland

Äntligen är vi här, på Nya Zeeland med vår husbil, husbil och husbil, tja det liknar väl mer… ja säg själva!

Tomas och bilen

Men först backar vi bandet och tar det från Sydney, där vi var sist och faktiskt höll på att bli kvar! Visade sig att dom blev lite kinkiga på mitt namn, står Berg Mark på biljetten men inte på passet… Så från att vara i god tid, ca 2,5 timme, innan planet gick, så slutade det med att vi fick springa, igen, till gaten. Men vi kom med, får se om vi blir fast här eller om det löser sig med mina biljetter/pass tills det är dags att vända hemåt.


Första natten i Auckland spenderade vi på Oakwood Manor, låter fint, men det var det inte! Rent javisst, men där slutade faciliteterna, dock var middagen över förväntan, men servicen var, ska vi säga rolig men inte bra.


Dagen efter så drog Tomas iväg och hämtade bilen, jag och Edwin väntade med spänning på vad som skulle komma och efter sista dygnets upplevelse så var vi väl lite skeptiska…


Men vi är så här långt ganska nöjda!


Första dagen åkte vi runt lite i stan, kände på bilen, kollade in staden och käkade lunch i f.d. Americas Cup området nere vid hamnen, åkte sedan hem till våra vänner Liz, Connan och deras två barn Quinn och Edan, där vi ska bo några dagar medans vi är i Auckland, sist vi sågs var Edan bara några månader, maj 2007, så det var ett kärt återseende.


Nästa dag, efter att vi stuvat bilen, gått igenom dess funktioner och sett till så att Quinn och Edan inte river inredningen, åkte vi och käkade lunch i Westmere med Charlotte, som för tillfället bor i där, inte alls långt från Liz o Connan, hittade ett jätte mysigt ställe med fantastiskt gott kaffe. På kvällen hade vårat värd par ordnat barbecue tillsammans med Craig och Lee, supermysigt att träffa även dom.

Dag tre första veckan, måste jag börja skriva nu, för vi ska faktiskt vara här i 5 veckor…


…dag 3
Följer vi med Connan och barnen, Liz jobbar, till Kerakera, en schysst beach som ligger västerut mot Tasman Sea, där man för övrigt spelade in filmen The Piano. Vacker plats med svart strand som var sjukt varm… Connan och barnen lekte i sanden och vi gick på promenad, då Edwin inte riktigt har fattat det där med sand, han äter mer än han leker… Avslutar utflykten med en glass i Phia.

På kvällen drog vi vidare till Fredrik och Melissa och deras nyfödda lilla Isabella (född 20:e november) Dom bor strax norr om Auckland, behöver man säga att det kul att träffa dom också?! Stannade där till på söndag som för övrigt är dag nr 4, vi kommer att återvända till Fred, Mel och Isa på vägen hem så då kommer mer samt bilder också.


Vid 3 tiden kom vi iväg från familjen Greens hus på Corunna rd, styrde kosan mot Rotorua. Nånstans vid Cambridge strax söder om Hamilton, tar vi en middags paus på 2,5 timmar, det är det de tar när man har barn, fortare än så går det inte! Vid nio parkerar vi vårat hem vid lake blue, tack för tipset Mel, fantastiskt ställe!


Dag 5 första veckan

Edwin har hittat en pinne i skogen!!!

Börjar dagen med en promenad runt sjön, terräng körning med barnvagn, men schysst promenad på 2 timmar, vidare in till stan där vi gjorde ett snabb besök på museet samt tog en tur upp på Mt Ngautangamata, eller hur det nu stavas, hur som så var målet Luge. Sjukt roligt, bobåking fast på sommaren, 3 olika svårighetsgrader, så även Edwin kunde åka med, enda kriteriet var att det fanns en hjälm som passade!! Nästa utmaning för honom blir bungyjump.

Dag 6 första veckan (tisdag 9 dec)
Sätter vi oss i bilen och åker mot Taupo, spanar in lite bubblande ler pölar och vatten fall på vägen ner. Inte mycke mer att säga om den dagen.

Dag 7 första veckan
Idag hade vi en lång dag i bilen framför oss, då vi bestämde oss för att köra hela vägen till Wellington och skippa Wanganui som vi först hade tänkt besöka. Så även denna dag var mest transport, tog ett glass stop i en liten ort som heter Foxton, kändes som att kliva in i en amerikansk små stad ala ”sista färden” . Edwin var nöjd å glad mest hela tiden, å andra sidan så krävdes det en hel del av underhållnings kommittén för att hålla honom stången! Esset i rockärmen det är att sjunga i kör för honom, då kiknar han av skratt...

Första dagen andra veckan

Tog en tur in till Wellington för att spana in stan, Tomas och Edwin shoppade loss lite, Edwin fick ny coola street dojjor, upptäckte långt senare efter att vi lämnat affären att vi hade 3 st skor!!! Hmmm en liten sko satt Edwin plötsligt och lekte med samtidigt som de nya satt på fötterna…

Ett restaurang tips till den som tänkt besöka Wellington nångång, Floriditas, ligger på Cuba street och serverar fantastiskt god mat, bara så ni vet.

Imorgon tar vi båten över till sydön, börjar med Abel Tasman i ett par dagar, vi hörs.

Vidare mot Sydney

Dags att packa och dra vidare mot Sydney, och för vissa så fortsatte showen även på planet…

Landade i Sydney strax efter kl 14 lokal tid, ca 10 timmar före svensk tid, super trötta tar vi taxi till våran lägenhet, norr om Habour Bridge i området Kirribilli. Kanonbra boende, kanon skön säng GÄÄÄÄSP.

Första dagen är vi fortfarande trötta, mest för att vi varit uppe under natten, då det var en av oss som inte kunde sova, för att han hade en helt annan tid på sin ”klocka”. Vi tar i alla fall en liten tur in till centrum och spanar lite.


Andra dagen börjar lite tidigare då ovannämnde person sovit lite mer sammanhängande. Vi tar en promenad till Darling Harbour, sitter i solen och njuter av en caffe latte… mmmm Efter lunch är det dags för Aquarium. På vägen hem överraskades vi av regn skuren med stort R, vi stod under tak med det regnade så hårt att det studsade upp på Edwin som satt i vagnen och skrek av skratt, vevade på armarna och tyckte att det var skit kul.

Tredje dagen besökte vi Opera huset, en välkänd symbol för Sydney, så det kändes som ett mer eller mindre måste, att faktiskt se byggnaden i verkligheten och det på samma dag som dess arkitekt dör, jo vi hörde det på TV alldeles nyss, Jorn Utzon, dog idag, 90 år gammal. Vägen hem gick genom botaniska trädgården, inga äckliga spindlar men väl flygande hundar i träden.

Femte dagen tog vi färjan över till Manly och surfade, eller tittade när andra gjorde det i alla fall, trevligt ställe, mycke folk men inte alls lika stressigt som inne i Sydney, var Edwin lite tvekande innför det där stora blöta, men till sist insågan han till sin fars stora glädje att havet e skit kul.

Sjätte dagen åkte vi tillbaka till Manly, för vi gillade stället och tyckte det var så skönt att hänga på stranden. Men idag ville inte Edwin bada, han ville bara äta och sova, så då ficka han väl göra det. Eftermiddagen ägnade vi åt Kängrur och Koalor på Wildlife world inne i stan, jo det fanns ju en och annan äcklig spindel också, men dom gick jag bara förbi och eftersom det är jag som är kamera man/kvinna så blev det inga bilder heller... phu!

Nä nu ska vi packa för att åka vidare till Nya Zealand, ses!

Cape point

Dags för biltur, som i normala fall tar ca 45 min, om vägen är öppen! Det tog oss ca 1 tim och 45 min, då vi fick vända vid Chapmans Peak och köra runt, men väl framme så var det desto häftigare, vilken vy och vilka babianer… står skyltar överallt som varnar för babianers aptit på turisters mat, dom e alltid hungriga enl. lokalbefolkningen. Men det var ingen som sa något om att dom rusar in i restaurangen och snor mat, vilken jävla kaos det blev när en stor babian hanne rusar fram till vårt grannbord, låter så där som apor gör, snor åt sig det som finns av mat, i det här fallet en bunt sockerrör i papper, med dessa stickande ut genom munnen, släpper han en skit och försvinner med en sving upp på taket… Behöver man säga att det luktade apa ett tag efter hans besök!

Dagen avslutades med en trevlig middag nere vid Waterfront tillsammans med Anna och Peter.