Juldagslugn i Queenstown

Då passar jag på att skriva i bloggen vilket inte har skett på ett tag...



Andra dagen andra veckan (12 dec)


Tog båten över Cook Strait (sundet mellan nord och syd ön) la till i Picton och därifrån körde vi på vindlande vägar till Nelson, trevlig liten ort tror vi, tar en promenad på kvällen då vi hör att det kommer musik från någonstans… i ena hörnet av en stor stor park, står ett barn med en PA- anläggning och sjunger, eller ja försöker sjunga ska man kanske säga… ska vi säga (jag och Tomas) men Edwin tyckte det var jätte bra han klappade händerna och skrek ikapp.


13:e december (2:a veckan)


Spanade vi in Nelson, och mycke riktigt så gillar vi stället, super gott kaffe, skön stämning och kanon trevlig marknad, Edwin hittade några gatumusikanter som spelade reagge julsånger !!! han gillade gunget och började svänga på rumpan.


14:e December (2:a veckan)


Åker vi vidare mot Abel Tasman, och vår efterlängtade vandring, väl framme i Marahau, sista orten innan Abel Tasman tar vid, får vi dock veta att tok regn är på väg in. Det ska tydligen regna som bara den nästa dag. Vi tar beslutet att skjuta upp vandringen 1 dag, mycke mer tid en så har vi inte att bolla med om vi ska hinna till Queenstown till jul.


15:e December


Fy fan vad det regnar!!! Vaknar mitt i natten i tron av att det är 500 människor som bankar på vårat tak, men det visar sig vara regn, Edwin ser super förvånad ut, om han är störd av ljudet eller bara irriterad över att han inte får vara med och banka förtäljer inte historien.
Det är ett riktigt skit väder, ingen av oss har lust att sticka ut näsan så vi tar en bil tur upp till en by som heter Taka, där käkar vi lunch på Dangerous kitchen innan vi styr kosan hemåt (Marahau) igen. Vi inser dock att vi måste rasta sonen om han överhuvudtaget ska gå att ha i bilen, det är ju inte så att man kan gå in i ett annat rum om det blir jobbigt… för det finns inget rum… så vi plastar in barnet och sätter honom i en vatten pöl!


16:e December


Är det rätt så ok väder på morgonen när vi vaknar, dvs. det regnar inte, men innan vi har packat oss iväg så har himlen öppnat sig ingen…

Vi tar en buss ner till Kaiteriteri där vår båt går ifrån. Ska kanske förklara att man kan antingen gå från där vi har bott, Marahau, och ta en taxi båt hem, visst man kan för all del gå hem också om man vill det, men om man vill se mycket på kort tid så är det smartare och latare att åka båt ena hållet. Så sagt och gjort så tog vi båt ut till en av vikarna där vår 2 dagars vandring ska börja, på vägen ut börjar vi fundera över vårt omdöme att släpa med Edwin på en vandring i detta ösregn… att det dessutom gick stora vågor på ett bråkigt hav, gjorde att man inte var alltför kaxig… Jag var så nära spy, medans Edwin han sov. Man fick dock hålla i honom så att han inte flög av britsen i vågorna. (vi var inomhus)
Väl framme vid ”våran” vik, Bark Bay, så sprack himlen upp, helt otroligt!! Så vi kunde ta av oss våra blöta kläder och börja vandra i t-shirt och shorts! Det hade vi aldrig trott.
Första sträckan tog ca 2 tim, i varierande terräng, allt från palmer och lianer till tjock svart regnskog samt att vi tom hittade björkar. Allt detta tillsammans med en galet vacker utsikt, väl framme vid Torrent Bay, väntade ett bokat rum på en Lodge.


17:e December


Ny dag ny sol… Sticker tidigt så att vi prickar tid vattnet, leden går nämligen genom vad som är havsbotten när det är hög vatten, och missar man får man gå runt, ca 1 tim extra. Även denna dag bjuder på blandad terräng och utsikt. Edwin verkar trivas där på ryggen, när han inte sover så sjunger han, vi tror det i alla fall, eller så har han börjat snacka norska. Han ser mycke mer än vad han gör annars samt från ett annat perspektiv, vilket verkar göra honom lite uppspelt. Denna dag bjöd på en 5 tim vandring, väl framme vid bilen så slängde vi in allt och drog vidare mot Nelson igen, måste tillbaka dit för att komma in på väg 6 som leder ner mot glaciärerna som är vårt nästa mål!


18:e December (tredje veckan)


Hel dag i bilen. Lämnar Nelson tidigt på morgonen och bestämmer oss för att köra så lång och länge det är ok med Edwin. Lunch stopp vid en rastplats i Lyell, sand flugornas plats, helt galet, va inte så farligt i början men efter en stund blev det outhärdligt så vi kastade in disken i bilen och drog. Stannade till i orten Inangahua Junction för en glass, fanns nämligen en byggnad som tjänade som restaurang, butik, glasskiosk och bar på samma gång. Började snacka med en tatuerad lirare med huvet på sne, han förklarade att ”Lyell is the most horrible place when it comes to sandfly´s” kul, hade varit på sin plats med en varningsskylt kan man tycka! När samma snubbe förklarade vilket flug/mygg spray jag skulle köpa, så inflikade hans ”fru” att man skulle ta det lite försiktigt med det sprayet… inte använda det på för stora kropps ytor samtidigt… och inte för ofta!
Samtidigt när vi sitter där och äter vår glass, så kommer världens fetaste man! Jag lovar, det var det största som jag och Tomas tillsammans sett, vi satt bara och gapade samtidigt som glassen rann av pinnen! Hade i alla fall hyfs nog i kroppen att inte ta kort.
Så för att vara en liten håla mitt i nånstans så hände det mycke.
På eftermiddagen når vi Punakaiki, en liten ort på väst kusten som är känd för sina pannkaks stenar, vi bestämmer oss för att tillbringa natten här och ta en titt på stenarna.

19:e December


Fy fan vad det regnar… igen! Ända glädjande med det är att våra grannar som höll oss vakna under natten, lämnade skor och annat utanför och allt är nu plask blött. Ha


Dagens plan är att köra ner till Franz Josef Glacier och imorgon ta en tur på glaciären. MEN det regnar så galet mycke så vi blir tvungna att ta ett stopp innan och det blir Hokitika, inte mycke att säga om den platsen annat än att det var jäkligt god pizza.


20:e December


Regn regn och åter regn… Tar vi ett lunch stopp i Franz Josef village, närmare glaciären än så lär vi inte komma den här gången, vilket är jätte tråkigt. Men vi vill heller inte hänga kvar och vänta på bättre väder, för det finns inte så mycket annat att göra när det regnar som det gör, så vi åker vidare.
Kommer fram till Haast vid sen em och vi känner att det är för långt till Wanaka, för Edwin skull, han har nu suttit i bilen lite för mycket och vi vill inte gärna att han ska få fobier för bilåkning … så vi stannar i Haast tar på oss gore-tex utrustning och ger oss ut på promenad.


21:a December


Drar vi mot Wanaka och äntligen skiner solen! På vägen stannar vi till för att ta kort på utsikten och där träffar vi på 2 cyklister från Lake Hawea, ortsbor alltså, dom ger oss ett litet utflykts tips. Vilket leder in på en liten grus väg som vi annars hade tvekat inför, turen går genom ko hagar och får inhägnader, men väl framme vid en rastplats så är det så vackert som dom sa. Här tar vi ett långt lunchstopp och rastar sonen ordentligt.
Hade vi haft mera vatten och mat med oss i bilen så hade vi stannat här för natten, men tyvärr så måste vi bunkra, för Tomas utan frukost är ingen bra start på dagen… Väl inne i Wanaka, som är för övrigt påminner om Åre en hel del, så checkar vi in på den hittills sunkigaste campingen, alla faciliteter är helt ok, men omgivningen är jäkligt sliten, men å andra sidan så kostade det inte många slantar att stå där…

Wanaka är vackert, litet och mysigt med en otrolig vy! Men vår första dag i Wanaka hade kunnat sluta riktigt illa… Hanna (Edwins nalle) kom nämligen bort! Men vi hade turen på sida och återfann henne efter vägen som vi gått, hon låg där på en sten och väntade, vilken jäkla tur säger jag bara!


22:a December


Drar vi på hike.

Upp till Rob Roys Glacier går turen en 4-5 timmars vandring, Hanna har vi knutit fast i Edwin, vill inte upprepa gårdagens hemska upplevelse. Vi har kalas väder idag också, vi kommer dock inte så högt som vi hoppats men det är vackert och brant nog ändå! Vägen dit var dock något av ett äventyr i sig, efter ca 2 mils körning så återstod 3 mil på grus väg ala tvättbräda, fy fasiken hur det såg ut i våran bil, allt bytte plats, enda sättet att inte få hjärnskakning var att ha pelle i botten, då vibrerade det minst. Kan meddela att Edwin fann det hela jätte kul, och han lärde sig säga aj på kuppen! Så nu kan han säga aj och mamma, fast det låter mer som mamam och ahj.


23:e December


Strosar runt i Wanaka, tar en lunch innan vi glider vidare mot Queenstown. Väl där checkar vi in på vårt, för första gången, förbokade boende. Snor ihop en kyckling sallad och tar en picknick i parken nere vid Lake Wakatipu, klockan är åtta på kvällen och det är fortfarande varmt och solen skiner och det är dagen före julafton! Livet är underbart.


24:e December


God Jul
Så är det då julafton, istället för skinkmacka blir det äggmacka, lika gott det. Spanar in Queenstown och dess shopping, till författarens glädje är det riktigt bra shopping, men det blir ändå bara ett par shorts, antingen har jag legat av mig eller så är det helt enkelt för mycket att välja på!
Fantastiskt skön dag som avslutas på en grymt bra restaurang, som vi av ren slump gick förbi igår och tyckte att det var fin utsikt, och vi tyckte att här kan man ju spendera julaftons kvällen, hade egentligen ingen större koll på vad dom serverade, men det visade sig vara en topp restaurang! Dock hade inte jag någon koll på vad jag beställde, trodde det var fisk då jag läste menyn… men när jag fick det framför mig så var det hjortrack, jäkligt stora ben i den fisken om ni förstår vad jag menar! Men det var kanon gott ändå!


25:e December


Idag är allt stängt, å då menar jag allt. Men vi har lyckats hitta ett företag som kör bungyjump idag och dessutom så får man hoppa med barn, dock en åldersgräns på 2 år, men några månader hit eller dit kan ju inte spela så stor roll! Så vi hörs imorgon om hur Edwin tyckte att det var.


Edwin ja, han är en cool resenär, han somnar och sover gott var än man lägger honom, och det är ju en jäkla tur, han snackar med allt och alla, men när han får lite mycke uppmärksamhet så blir han tok blyg och rodnar. Han går men inte själv, han vill gärna hålla fingertoppen, att gå i trappor är något av en favorit. Tänder har han fått fler av, två stora kindtänder nu senast, vi märkte inte mycket av vad som var i görningen utan det uppdagade sig när Tomas försökte få honom att spotta ut en sten… Håret på huvudet växer, om än sakta, så kan vi ändå se en tendens till frisyr. Vi trodde länge att han är vegetarian, men han äter kött, bara det är fint nog…
Imorgon åker vi till Milford Sound, vi hörs.

God Jul!

Vill be om ursäkt för att vi varit så dåliga på att uppdatera bloggen!
Dels har jag inte tagit mig tid att skriva samt att vi har lite problem med internet access.

Men vi vill önska er alla en fantastisk Jul här från Queenstown där vi är just nu!

Massor av kramar Titti Tomas och Edwin

Nya Zeeland

Äntligen är vi här, på Nya Zeeland med vår husbil, husbil och husbil, tja det liknar väl mer… ja säg själva!

Tomas och bilen

Men först backar vi bandet och tar det från Sydney, där vi var sist och faktiskt höll på att bli kvar! Visade sig att dom blev lite kinkiga på mitt namn, står Berg Mark på biljetten men inte på passet… Så från att vara i god tid, ca 2,5 timme, innan planet gick, så slutade det med att vi fick springa, igen, till gaten. Men vi kom med, får se om vi blir fast här eller om det löser sig med mina biljetter/pass tills det är dags att vända hemåt.


Första natten i Auckland spenderade vi på Oakwood Manor, låter fint, men det var det inte! Rent javisst, men där slutade faciliteterna, dock var middagen över förväntan, men servicen var, ska vi säga rolig men inte bra.


Dagen efter så drog Tomas iväg och hämtade bilen, jag och Edwin väntade med spänning på vad som skulle komma och efter sista dygnets upplevelse så var vi väl lite skeptiska…


Men vi är så här långt ganska nöjda!


Första dagen åkte vi runt lite i stan, kände på bilen, kollade in staden och käkade lunch i f.d. Americas Cup området nere vid hamnen, åkte sedan hem till våra vänner Liz, Connan och deras två barn Quinn och Edan, där vi ska bo några dagar medans vi är i Auckland, sist vi sågs var Edan bara några månader, maj 2007, så det var ett kärt återseende.


Nästa dag, efter att vi stuvat bilen, gått igenom dess funktioner och sett till så att Quinn och Edan inte river inredningen, åkte vi och käkade lunch i Westmere med Charlotte, som för tillfället bor i där, inte alls långt från Liz o Connan, hittade ett jätte mysigt ställe med fantastiskt gott kaffe. På kvällen hade vårat värd par ordnat barbecue tillsammans med Craig och Lee, supermysigt att träffa även dom.

Dag tre första veckan, måste jag börja skriva nu, för vi ska faktiskt vara här i 5 veckor…


…dag 3
Följer vi med Connan och barnen, Liz jobbar, till Kerakera, en schysst beach som ligger västerut mot Tasman Sea, där man för övrigt spelade in filmen The Piano. Vacker plats med svart strand som var sjukt varm… Connan och barnen lekte i sanden och vi gick på promenad, då Edwin inte riktigt har fattat det där med sand, han äter mer än han leker… Avslutar utflykten med en glass i Phia.

På kvällen drog vi vidare till Fredrik och Melissa och deras nyfödda lilla Isabella (född 20:e november) Dom bor strax norr om Auckland, behöver man säga att det kul att träffa dom också?! Stannade där till på söndag som för övrigt är dag nr 4, vi kommer att återvända till Fred, Mel och Isa på vägen hem så då kommer mer samt bilder också.


Vid 3 tiden kom vi iväg från familjen Greens hus på Corunna rd, styrde kosan mot Rotorua. Nånstans vid Cambridge strax söder om Hamilton, tar vi en middags paus på 2,5 timmar, det är det de tar när man har barn, fortare än så går det inte! Vid nio parkerar vi vårat hem vid lake blue, tack för tipset Mel, fantastiskt ställe!


Dag 5 första veckan

Edwin har hittat en pinne i skogen!!!

Börjar dagen med en promenad runt sjön, terräng körning med barnvagn, men schysst promenad på 2 timmar, vidare in till stan där vi gjorde ett snabb besök på museet samt tog en tur upp på Mt Ngautangamata, eller hur det nu stavas, hur som så var målet Luge. Sjukt roligt, bobåking fast på sommaren, 3 olika svårighetsgrader, så även Edwin kunde åka med, enda kriteriet var att det fanns en hjälm som passade!! Nästa utmaning för honom blir bungyjump.

Dag 6 första veckan (tisdag 9 dec)
Sätter vi oss i bilen och åker mot Taupo, spanar in lite bubblande ler pölar och vatten fall på vägen ner. Inte mycke mer att säga om den dagen.

Dag 7 första veckan
Idag hade vi en lång dag i bilen framför oss, då vi bestämde oss för att köra hela vägen till Wellington och skippa Wanganui som vi först hade tänkt besöka. Så även denna dag var mest transport, tog ett glass stop i en liten ort som heter Foxton, kändes som att kliva in i en amerikansk små stad ala ”sista färden” . Edwin var nöjd å glad mest hela tiden, å andra sidan så krävdes det en hel del av underhållnings kommittén för att hålla honom stången! Esset i rockärmen det är att sjunga i kör för honom, då kiknar han av skratt...

Första dagen andra veckan

Tog en tur in till Wellington för att spana in stan, Tomas och Edwin shoppade loss lite, Edwin fick ny coola street dojjor, upptäckte långt senare efter att vi lämnat affären att vi hade 3 st skor!!! Hmmm en liten sko satt Edwin plötsligt och lekte med samtidigt som de nya satt på fötterna…

Ett restaurang tips till den som tänkt besöka Wellington nångång, Floriditas, ligger på Cuba street och serverar fantastiskt god mat, bara så ni vet.

Imorgon tar vi båten över till sydön, börjar med Abel Tasman i ett par dagar, vi hörs.

Vidare mot Sydney

Dags att packa och dra vidare mot Sydney, och för vissa så fortsatte showen även på planet…

Landade i Sydney strax efter kl 14 lokal tid, ca 10 timmar före svensk tid, super trötta tar vi taxi till våran lägenhet, norr om Habour Bridge i området Kirribilli. Kanonbra boende, kanon skön säng GÄÄÄÄSP.

Första dagen är vi fortfarande trötta, mest för att vi varit uppe under natten, då det var en av oss som inte kunde sova, för att han hade en helt annan tid på sin ”klocka”. Vi tar i alla fall en liten tur in till centrum och spanar lite.


Andra dagen börjar lite tidigare då ovannämnde person sovit lite mer sammanhängande. Vi tar en promenad till Darling Harbour, sitter i solen och njuter av en caffe latte… mmmm Efter lunch är det dags för Aquarium. På vägen hem överraskades vi av regn skuren med stort R, vi stod under tak med det regnade så hårt att det studsade upp på Edwin som satt i vagnen och skrek av skratt, vevade på armarna och tyckte att det var skit kul.

Tredje dagen besökte vi Opera huset, en välkänd symbol för Sydney, så det kändes som ett mer eller mindre måste, att faktiskt se byggnaden i verkligheten och det på samma dag som dess arkitekt dör, jo vi hörde det på TV alldeles nyss, Jorn Utzon, dog idag, 90 år gammal. Vägen hem gick genom botaniska trädgården, inga äckliga spindlar men väl flygande hundar i träden.

Femte dagen tog vi färjan över till Manly och surfade, eller tittade när andra gjorde det i alla fall, trevligt ställe, mycke folk men inte alls lika stressigt som inne i Sydney, var Edwin lite tvekande innför det där stora blöta, men till sist insågan han till sin fars stora glädje att havet e skit kul.

Sjätte dagen åkte vi tillbaka till Manly, för vi gillade stället och tyckte det var så skönt att hänga på stranden. Men idag ville inte Edwin bada, han ville bara äta och sova, så då ficka han väl göra det. Eftermiddagen ägnade vi åt Kängrur och Koalor på Wildlife world inne i stan, jo det fanns ju en och annan äcklig spindel också, men dom gick jag bara förbi och eftersom det är jag som är kamera man/kvinna så blev det inga bilder heller... phu!

Nä nu ska vi packa för att åka vidare till Nya Zealand, ses!

Cape point

Dags för biltur, som i normala fall tar ca 45 min, om vägen är öppen! Det tog oss ca 1 tim och 45 min, då vi fick vända vid Chapmans Peak och köra runt, men väl framme så var det desto häftigare, vilken vy och vilka babianer… står skyltar överallt som varnar för babianers aptit på turisters mat, dom e alltid hungriga enl. lokalbefolkningen. Men det var ingen som sa något om att dom rusar in i restaurangen och snor mat, vilken jävla kaos det blev när en stor babian hanne rusar fram till vårt grannbord, låter så där som apor gör, snor åt sig det som finns av mat, i det här fallet en bunt sockerrör i papper, med dessa stickande ut genom munnen, släpper han en skit och försvinner med en sving upp på taket… Behöver man säga att det luktade apa ett tag efter hans besök!

Dagen avslutades med en trevlig middag nere vid Waterfront tillsammans med Anna och Peter.

Table Top Mountain

Efter en dag i fängelse kändes det som att vi behövde lite luft, så vi tog kabinbanan upp till toppen. Vilken utsikt! Helt otroligt vad vackert, och vilken brant stigning på kabinen, håll i hatten eller vad du kan hitta att hålla i.




Väl uppe gick vi en runda och spanade in utsikten, tror att Edwin gillade vad han såg för han satt och sjöng i ryggan och skrattade åt alla vi mötte. Men efter en lång dags åkande i vagn eller rygga så ville barnet sträcka på benen, då fick Tomas böja på ryggen…






Behöver väl inte berätta men han, ja eller båda somnade när vi kom hem.

Hem ja, vårt hem just nu är en lägenhet på Norman street i Green Point inte långt från den nya fotbolls stadion och ca 10-15 min promenad till The Waterfront. Apropå promenad, det ska vara till att vara snabb om man ska gå för grön gubbe över vägen i detta land, vi anser oss inte själva för att vara några som gå sakta men vi hann inte ens halvägs förrän det slog om… inte gå å slå dank där inte.

Robben Island

Efter en liten kort båt färd, klev vi iland på den historiska fängelse ön som bl.a. höll Nelson Mandela fången i 18 år, efter en intressant busstur runt ön med guide, var det dags att träffa f.d. fångar… dom fungerade som guider i själva High Security fängelset. Vår guide berättade om hur det var på riktigt, när dom sov på en matta på golvet, åt ett mål mat om dagen och jobbade 10-12 timmar i kalkgrottorna! Och detta straff fick dom för att dom hade en åsikt!
Edwin sov hela bussturen och vaknade lagom till rundvandringen i fängelset, där han tyckte det var roligt att ropa och hojta eftersom det ekade. Han upptäckte även att skaka galler kan vara riktigt roligt…

Liten lång resume

Nu har det gått en vecka sedan vi lämnade Sverige och kylan, mycke har hänt men lite har blivit skrivit… mest pga. avsaknad av internet och div. andra anledningar. Men jag ska försöka göra en sammanfattning av gångna veckan.

Som sagt vi började i Stellenbosch hos min ”kusin” Anna och hennes man Peter, där vi fick låna ett hus som ligger vid en golfbana, Devonvale, slöseri kan tyckas då varken jag eller Tomas är några inbitna golfare… men Tomas var och svingade lite med Anna en dag, hon jobbar som tränare i just golf, kan inte bli mycket bättre men tyvärr så saknas bilder från denna händelse då fotografen var upptagen med annat. Typ mata barn.

En av dagarna besökte vi en av alla, strax över hundra, vingårdar i området, vi valde Neethlingshof efter rekommendation av Anna och Peter, och det var en fantastiskt vacker gård. Efter rundvandring i vinkällaren och provsmakning åt vi lunch och spanade in lekparken!! Provade på en ny typ av däck-gunga, ja jag har aldrig sett den modellen innan. Se bilden

Tyvärr så drabbades grabbarna av lite förkylning och magsjuka, så vi tog det lite lugnt och grabbarna hade en hemma och kurera dag då Anna tog med mig på guidad rundvandring i Franschhoek, en liten Fransk inspirerad ort ca 1 timme österut. Massor av turistfällor men ändå väldigt mysigt, käkade glass och gjorde studiebesök på några riktigt coola restauranger.
Edwin då vad gör han och hur mår han och framförallt, vad äter han, ja det är frågor som många undrar. Han mår, om han inte är förkyld vill säga, som en prins, charmar de flesta, skrattar åt det mesta. Peter och Edwin blev riktigt bra polare, hela barnet började sprattla när han hörde Peter. Han har dessutom börjat krypa som normala barn, dvs. rumphasar bara om golvet är för halt, annars står han på alla fyra (knän och händer) Han äter mest frukt av alla slag, dock inte banan, gröt, yoghurt, bröd, kex, gurka, tomat går också bra samt att han idag drog i sig en barnmatsburk för 7 månaders bestående av kyckling och potatis… ja du store tid, här händer det grejer.

Igår fredag lämnade vi Stellenbosch för den här gången och åkte till Kapstaden, väl inhysta i vår lägenhet med tillhörande Kackerlacksfällor, tog vi en tur ner till Waterfront för att käka middag och se oss om. Stooort shoppingcenter, riktigt stort, samt en massa trevliga restauranger, caféer, människor som dansar, spelar teater och en massa annat. Mycke av allt tror jag att man kan sammanfatta det hela.


Idag hade vi tänkt åka till Cape Point, men vädret var riktigt tjockt, såg inte havet för det var sånt dis, så vi gick och spanade in Two Ocean Aquarium nere vid Waterfront istället. Efter det besöket kan vi konstatera att Edwin gillar fiskar.


Imorgon söndag ska vi göra ett besök på Robben Island.
På återseende

Resan har börjat

Som sagt resan har börjat, efter några dagars hektiskt pysslande och fixande för att få allt iordning innan avresan, så har vi då äntligen landat i Sydafrika. Det var ingen enkel resa, men det gick Edwin skötte sig exemplariskt, tack o lov, för det gjorde inte hans föräldrar... sena att borda första planet, fastnar i säkerhetskontrollen på Heatrow osv osv, men väl i Cape Town så mötte min "kusin" Anna och hennes man upp. Tur var väl det, för utan dem hade vi fortfarande försökt hitta hyrbilsfirman.

Just nu befinner vi oss i Stellenbosh där Anna och Peter bor, dom hade ordnat så vi fick ett eget hus, med fantastisk utsikt över vinodlingar och golfbanor, rena idyllen, svårt att fatta att man är i afrika. Tog igår en biltur för att kolla på valar vid orten Hermanos, på vägen dit passerade vi en och annan kåkstad, då börjar det gå upp för en vart man är. Fast egentligen vad är afrika? Ett land med stora skillnader mellan vita och svarta, och eftersom jag är vit så är jag bland vita och tycker det svarta är fasinerande, sjukt men sant.

Det var allt för idag, nu ska vi ut på tur om Tomas mage håller...

Blogg kurs med sis

Hej å hå, sitter i soffan hemma i Österskär,
med bara 6 dagar kvar till avresa, och lär mig allt om Bloggar och bloggning av syrran som är här på besök med sina galna barn.
Nu ska här bloggas, så se upp Blondinbella och alla andra snorisar för nu har Tant Berg lärt sig blogga...