Hej hallå kära vänner och familj
Nu är vi tillbaka i Auckland där vår resa började för 4 veckor sedan, allt har gått kanonbra, faktiskt över förväntan om man får säga så. Vi har haft ömsom sol ömsom regn, väst kusten var väl den del av resan som regnade bort, tyvärr, likaså Milford Sound blev en blöt historia, men bortsett från det så har allt varit solsken och glass!
Här kommer en liten resume av vår resa genom Nya Zealand från annandag jul och framåt. Efter det så tar vi semester och åker till Thailand och därmed blir det inget mer på bloggen… men vi ses snart hemma i sverige, 23 januari närmare bestämt!
Tjing
26 December
Så är vi på väg mot Milford Sound, vi har en lång bilresa framför oss 30 mil enkel väg och vi har tänkt köra T/R idag… det blir 60 mil för att åka båt timmar och titta på en fjord, när man tänker på saken så låter det helt galet.
Vägen ner var ömsom regn ömsom inte regn, stannade till i Te Anua som ska vara jätte fint och mysigt ställe, kanske kände vi av tidspressen och därför inte uppskattade stället eller så var det helt enkelt det, faktiskt hittills mest otrevliga bemötande vi upplevt, samt att pizzan smaka bara lök och tvål, som var orsak till att vi tyckte stället var sådär.
Väl framme i Milford Sound stack vi som sagt ut på en båt tur, försökte fundera ut vad man skulle ha på sig genom att spana in andra turister, men det skiljde sig kraftigt från individ till individ, måste ha med nationalitet att göra tänkte vi och körde därför på den skandinaviska flip flop inspirerade stilen. Skulle ha haft regnställ så här i efterhand…
Men vi var glada att vi bestämt oss för att köra tillbaka på en gång för det fanns inte mycket annat för oss att göra på stället, all vandring var på minst 4 dygn samt att detta var sandflugornas andra paradis. Kan meddela att Tomas hatar allt som har med myggor, knott eller andra bit/kliande djur att göra, han får panik, när han dessutom befinner sig i en liten husbil gör att det blir jävligt trångt. Så Jennie du som tyckte att Babian historien var sjukt rolig, du skulle ha sett det här… Edwin han bara skrattade åt pappas framfart.
27 December
Kommer till Queenstown på morgonen efter att ha övernattat på vägen upp, blev för tungt att köra hela vägen samt att vi knappt hade något lyse på bilen.
På eftermiddagen åker vi vidare till Mt Cook, stannar till för natten på en camping vid Ruataniwha, vilka jäkla namn det är här nere. Campingen är hur stor som helst, känns som värsta trailer parken, folk har detta som sin sommar stuga… ja jäklar vilket ställe.
28 December
Dags för bergsbestigning. Kommer fram till Sir Edmund Hillary Center vid foten av Mt Cook och konstaterar att det är halv risigt väder så man ser inga toppar… rastar Edwin i trapporna och i Glaciär museet under tiden vi betämmer oss… det regnar ju i alla fall inte! Så vi går och det visar sig vara en smart drag för det blir ett kalas väder och är inte alls svår vandring, dock blev det ganska svinkalla vindar uppe vid glaciär sjön. Så vi satt i stormen och käka mackor, håll i pålägget! Eller sövel som Petra säger. Tyvärr så låg toppen i dimma men när vi väl kommit ner igen så skingrade sig molnen!
Åker vidare mot Lake Tekapo, mysigt ställe mitt i ingenting, härifrån ska vi flyga imorgon! Vi bestämde oss för att ta en flygtur över bergen då vi insåg hur mycket det är vi vill se och så lite tid att göra det på, samt att Edwin inte ska behöva sitta i en bärsele hela dagen. Galciär vandring med barn är inget säljande koncept heller… appropå säljande koncept, det var några få som reagerade på Edwin och bungy jump och tyckte det lät galet, men dom flesta verkar tro att det faktiskt är möjligt att hoppa m barn!! Herre gud hur tänker ni?!
29 December
Vilken flygtur! Och vilka berg! Om jag kommer hit till NZ igen då ska jag gå upp på Franz Josef Glaciär, så vacker och såååå stor!
Fikade på Astro Cafe, bästa mackorna i NZ hittills, tack för tipset igen Mel!
Drog vidare mot Christchurch, efter en hel del fel läsning av kart läsaren, vilket var jag/Titti vid tillfället, så hittade vi till slut campingen. Väl framme upptäckte vi att det fanns en barn pool! Så gissa om det var en liten kille som blev lycklig!
30 December
Sitter man stilla kanske det börjar växa mossa… så vi gör en blixt visit inne i stan för lite lunch, å sen vidare igen, denna gång kör vi dock bara till Hanmer Springs ca 12 mil, men bara för att kartläsaren har blackout igen så blir det säkert 14 mil innan vi är framme! Här blir det hot spa så det står härliga till, fantastiskt härlig plats med termenal pools och plaskdammar, Edwin är helt tagen av allt vatten som går att plaska, hur mycke man än stänker så blir inte poolen tom… konstigt!?
31 December Nyårsafton
Kör vi mot Nelson, men först efter att ha besökt lekparken och därefter pool området igen. Idag hade vi tur som tokar, passerade en skogsbrand strax innan den ”hoppade” över vägen där vi körde. Om vi hade blivit kvar på ”fel” sida så hade det varit problem med både bränsle tillgång samt tiden att hinna med färjan över till Wellington…
Gör vi ett lunch stopp i en ort som heter Murchison, och som påminde om Mörsil, vi passerade stället på vägen ner och tänkte, att vem fan vill bo här, men vi ville ge platsen en chans efter att ha läst lonely planet… och det visade sig vara riktigt charmigt! Kanon god mat och skön stämning.
Väl framme i Nelson uträttade vi dom ärenden vi hade och åkte vidare, för det visade sig vara fullbokat på alla campingplater i området… skit! Så vi börjar helt enkelt åka mot Picton, där färjan går ifrån imorgon, kul att fira nyår på en färje parkering… Men på vägen ser vi en skylt om en camping 8km från vägen, varför inte prova. Tur som tokar så var det värdens snällaste campingvärdar, dom hade inga plater kvar dock, men vi fick parkera mellan vollyebollplanen och studsmattan. Kanon! Det visade sig bli en toppen kväll värd att minnas. Satt runt elden med en massa människor som vi inte känner och alla pratade med alla (dom flesta gör ju det på fyllan) sjärnklar himmel och en man med gitarr… Muy bien!
1 Januari
Stuva båten/bilen och iväg igen, mot Picton och färjan över sundet, back in Wellington. Sticker vi direkt till Te papa museet och avverkar en av de fyra våningarna, detta handlade om djur. Till Edwins stora förtjusning, även om dom var uppstoppade! Edwin har börjat upptäcka djur, han ser dom när vi åker bil, hästar, grisar, kossor och naturligtvis får, han låter likadant oavsätt vad det är han ser, ljudet han får fram är mest ett bröl, enda djuret som han har ett annat ljud till är hund, då skriker han rakt ut och flaxar med armarna… så vi får ta och traggla djurboken med honom så att han fårstår att hundar inte kan flyga…
2 Januari
Efter att ha flängt fram som galningar ett tag så blir man trött och smutsig, så idag har vi stora vila/tvätt dagen, skönt. Eftermiddagen viger vi dock till Te papa, för det fanns mycket att se där. Dock blåser det som FAN, i windy Wellington, så om jag fick hålla i pålägget vid Mt Cook så får man fasiken hålla i trosorna här, ändå har jag byxor utanpå!!
3 Januari
Drar vi vidare mot Martinborough och vinprovning. Martinborough visar sig vara en mysig liten ort, med massor av små vin gårdar, svårt att välja men vi betämmer oss till sist för Alana Estate, eftersom dom serverar lunch också, så efter en god luch körde vi vin provning, inte Edwin för han snackade med några fåglar i trädgården, som var av trä.
Tuffar vi vidare mot Napier, men pausar i Hastings över natten. Ja pausar och pausar, jag och Tomas vill gärna sova men det är vissa personer som vill vara vakna…
4 Januari
Spanar in Napier och dess arkitektur, mycke art deco, miami vice-stil, men lekparken var det som var bäst, det tyckte vi nog alla tre. Det är nog den största och mest välskötta och varierande lek plats jag upplevt. Kanon, lyckades trötta ut sonen så att vi kunde lämna stället utan protester!
Kommer till Taupo på eftermiddagen och det är ett strålande väder, så vi bromsar in vid sjön och njuter av utsikten som vi aldrig fick uppleva på vägen ner. Bestämmer oss för att ta middagsstopp på plats, dvs där vi står vid sidan av vägen vid stranden. Tomas fixar käk och jag och Edwin leker sen tar vi en glass och ett dopp innan vi åker vidare, fantasktisk kväll! Ramlar in på en camping sent på kvällen mitt i ingenstans vid namn Waihi. Zzzzzz
5 Januari
Så är vi på väg mot slutet av vår resa, känns både skönt och vemodigt på samma gång, bilen ska vara tillbaka den 8:e så vi har några dagar kvar på vägarna innan dess och dom viger vi till sol och bad på Coromandelhalvön, börjar vid Hot Water Beach, börjar bli tjatigt att säga att det super mysigt eller fantastiskt, så jag säger helt enkelt, ja djävlar så trevligt ställe. Här hade vi kunnat stanna hela dagen och plaskat, men det e så stark sol så det går helt enkelt inte.
Dock blir Edwin dålig på eftermiddagen, får hög feber och är ledsen. Svänger in på en camping i Whitianga för att göra en tidig kväll och försöka få honom i säng, men se då e han skit pigg och vill bara busa.
6 Januari
Har vi haft en sömnlös natt med en febrig kille, han blev sämre under natten, kanske var det allt busande… Så vi kör en luuuugn dag med sol/skugga lek och lite bus, på em går vi till stranden och doppar fötterna! Middagen löser sig otroligt smidigt då det svänger upp en pizzabagare med tillhörande ugn på campingen, med en sån skulle man kunna baka tunnbröd mitt i stan vetja.
Efter en ok pizza så händer det som många av oss har frågat oss själva, just det: När ska han börja gå? Svaret är; idag den 6:januari, så tog vår son Edwin Vigor Mark sina första steg på egen hand framför kameran. Så roligt och Edwin blev sååå glad.
Nu är vi tillbaka i Auckland där vår resa började för 4 veckor sedan, allt har gått kanonbra, faktiskt över förväntan om man får säga så. Vi har haft ömsom sol ömsom regn, väst kusten var väl den del av resan som regnade bort, tyvärr, likaså Milford Sound blev en blöt historia, men bortsett från det så har allt varit solsken och glass!
Här kommer en liten resume av vår resa genom Nya Zealand från annandag jul och framåt. Efter det så tar vi semester och åker till Thailand och därmed blir det inget mer på bloggen… men vi ses snart hemma i sverige, 23 januari närmare bestämt!
Tjing
26 December
Så är vi på väg mot Milford Sound, vi har en lång bilresa framför oss 30 mil enkel väg och vi har tänkt köra T/R idag… det blir 60 mil för att åka båt timmar och titta på en fjord, när man tänker på saken så låter det helt galet.
Vägen ner var ömsom regn ömsom inte regn, stannade till i Te Anua som ska vara jätte fint och mysigt ställe, kanske kände vi av tidspressen och därför inte uppskattade stället eller så var det helt enkelt det, faktiskt hittills mest otrevliga bemötande vi upplevt, samt att pizzan smaka bara lök och tvål, som var orsak till att vi tyckte stället var sådär.
Väl framme i Milford Sound stack vi som sagt ut på en båt tur, försökte fundera ut vad man skulle ha på sig genom att spana in andra turister, men det skiljde sig kraftigt från individ till individ, måste ha med nationalitet att göra tänkte vi och körde därför på den skandinaviska flip flop inspirerade stilen. Skulle ha haft regnställ så här i efterhand…
Men vi var glada att vi bestämt oss för att köra tillbaka på en gång för det fanns inte mycket annat för oss att göra på stället, all vandring var på minst 4 dygn samt att detta var sandflugornas andra paradis. Kan meddela att Tomas hatar allt som har med myggor, knott eller andra bit/kliande djur att göra, han får panik, när han dessutom befinner sig i en liten husbil gör att det blir jävligt trångt. Så Jennie du som tyckte att Babian historien var sjukt rolig, du skulle ha sett det här… Edwin han bara skrattade åt pappas framfart.
27 December
Kommer till Queenstown på morgonen efter att ha övernattat på vägen upp, blev för tungt att köra hela vägen samt att vi knappt hade något lyse på bilen.
På eftermiddagen åker vi vidare till Mt Cook, stannar till för natten på en camping vid Ruataniwha, vilka jäkla namn det är här nere. Campingen är hur stor som helst, känns som värsta trailer parken, folk har detta som sin sommar stuga… ja jäklar vilket ställe.
28 December
Dags för bergsbestigning. Kommer fram till Sir Edmund Hillary Center vid foten av Mt Cook och konstaterar att det är halv risigt väder så man ser inga toppar… rastar Edwin i trapporna och i Glaciär museet under tiden vi betämmer oss… det regnar ju i alla fall inte! Så vi går och det visar sig vara en smart drag för det blir ett kalas väder och är inte alls svår vandring, dock blev det ganska svinkalla vindar uppe vid glaciär sjön. Så vi satt i stormen och käka mackor, håll i pålägget! Eller sövel som Petra säger. Tyvärr så låg toppen i dimma men när vi väl kommit ner igen så skingrade sig molnen!
Åker vidare mot Lake Tekapo, mysigt ställe mitt i ingenting, härifrån ska vi flyga imorgon! Vi bestämde oss för att ta en flygtur över bergen då vi insåg hur mycket det är vi vill se och så lite tid att göra det på, samt att Edwin inte ska behöva sitta i en bärsele hela dagen. Galciär vandring med barn är inget säljande koncept heller… appropå säljande koncept, det var några få som reagerade på Edwin och bungy jump och tyckte det lät galet, men dom flesta verkar tro att det faktiskt är möjligt att hoppa m barn!! Herre gud hur tänker ni?!
29 December
Vilken flygtur! Och vilka berg! Om jag kommer hit till NZ igen då ska jag gå upp på Franz Josef Glaciär, så vacker och såååå stor!
Fikade på Astro Cafe, bästa mackorna i NZ hittills, tack för tipset igen Mel!
Drog vidare mot Christchurch, efter en hel del fel läsning av kart läsaren, vilket var jag/Titti vid tillfället, så hittade vi till slut campingen. Väl framme upptäckte vi att det fanns en barn pool! Så gissa om det var en liten kille som blev lycklig!
30 December
Sitter man stilla kanske det börjar växa mossa… så vi gör en blixt visit inne i stan för lite lunch, å sen vidare igen, denna gång kör vi dock bara till Hanmer Springs ca 12 mil, men bara för att kartläsaren har blackout igen så blir det säkert 14 mil innan vi är framme! Här blir det hot spa så det står härliga till, fantastiskt härlig plats med termenal pools och plaskdammar, Edwin är helt tagen av allt vatten som går att plaska, hur mycke man än stänker så blir inte poolen tom… konstigt!?
31 December Nyårsafton
Kör vi mot Nelson, men först efter att ha besökt lekparken och därefter pool området igen. Idag hade vi tur som tokar, passerade en skogsbrand strax innan den ”hoppade” över vägen där vi körde. Om vi hade blivit kvar på ”fel” sida så hade det varit problem med både bränsle tillgång samt tiden att hinna med färjan över till Wellington…
Gör vi ett lunch stopp i en ort som heter Murchison, och som påminde om Mörsil, vi passerade stället på vägen ner och tänkte, att vem fan vill bo här, men vi ville ge platsen en chans efter att ha läst lonely planet… och det visade sig vara riktigt charmigt! Kanon god mat och skön stämning.
Väl framme i Nelson uträttade vi dom ärenden vi hade och åkte vidare, för det visade sig vara fullbokat på alla campingplater i området… skit! Så vi börjar helt enkelt åka mot Picton, där färjan går ifrån imorgon, kul att fira nyår på en färje parkering… Men på vägen ser vi en skylt om en camping 8km från vägen, varför inte prova. Tur som tokar så var det värdens snällaste campingvärdar, dom hade inga plater kvar dock, men vi fick parkera mellan vollyebollplanen och studsmattan. Kanon! Det visade sig bli en toppen kväll värd att minnas. Satt runt elden med en massa människor som vi inte känner och alla pratade med alla (dom flesta gör ju det på fyllan) sjärnklar himmel och en man med gitarr… Muy bien!
1 Januari
Stuva båten/bilen och iväg igen, mot Picton och färjan över sundet, back in Wellington. Sticker vi direkt till Te papa museet och avverkar en av de fyra våningarna, detta handlade om djur. Till Edwins stora förtjusning, även om dom var uppstoppade! Edwin har börjat upptäcka djur, han ser dom när vi åker bil, hästar, grisar, kossor och naturligtvis får, han låter likadant oavsätt vad det är han ser, ljudet han får fram är mest ett bröl, enda djuret som han har ett annat ljud till är hund, då skriker han rakt ut och flaxar med armarna… så vi får ta och traggla djurboken med honom så att han fårstår att hundar inte kan flyga…
2 Januari
Efter att ha flängt fram som galningar ett tag så blir man trött och smutsig, så idag har vi stora vila/tvätt dagen, skönt. Eftermiddagen viger vi dock till Te papa, för det fanns mycket att se där. Dock blåser det som FAN, i windy Wellington, så om jag fick hålla i pålägget vid Mt Cook så får man fasiken hålla i trosorna här, ändå har jag byxor utanpå!!
3 Januari
Drar vi vidare mot Martinborough och vinprovning. Martinborough visar sig vara en mysig liten ort, med massor av små vin gårdar, svårt att välja men vi betämmer oss till sist för Alana Estate, eftersom dom serverar lunch också, så efter en god luch körde vi vin provning, inte Edwin för han snackade med några fåglar i trädgården, som var av trä.
Tuffar vi vidare mot Napier, men pausar i Hastings över natten. Ja pausar och pausar, jag och Tomas vill gärna sova men det är vissa personer som vill vara vakna…
4 Januari
Spanar in Napier och dess arkitektur, mycke art deco, miami vice-stil, men lekparken var det som var bäst, det tyckte vi nog alla tre. Det är nog den största och mest välskötta och varierande lek plats jag upplevt. Kanon, lyckades trötta ut sonen så att vi kunde lämna stället utan protester!
Kommer till Taupo på eftermiddagen och det är ett strålande väder, så vi bromsar in vid sjön och njuter av utsikten som vi aldrig fick uppleva på vägen ner. Bestämmer oss för att ta middagsstopp på plats, dvs där vi står vid sidan av vägen vid stranden. Tomas fixar käk och jag och Edwin leker sen tar vi en glass och ett dopp innan vi åker vidare, fantasktisk kväll! Ramlar in på en camping sent på kvällen mitt i ingenstans vid namn Waihi. Zzzzzz
5 Januari
Så är vi på väg mot slutet av vår resa, känns både skönt och vemodigt på samma gång, bilen ska vara tillbaka den 8:e så vi har några dagar kvar på vägarna innan dess och dom viger vi till sol och bad på Coromandelhalvön, börjar vid Hot Water Beach, börjar bli tjatigt att säga att det super mysigt eller fantastiskt, så jag säger helt enkelt, ja djävlar så trevligt ställe. Här hade vi kunnat stanna hela dagen och plaskat, men det e så stark sol så det går helt enkelt inte.
Dock blir Edwin dålig på eftermiddagen, får hög feber och är ledsen. Svänger in på en camping i Whitianga för att göra en tidig kväll och försöka få honom i säng, men se då e han skit pigg och vill bara busa.
6 Januari
Har vi haft en sömnlös natt med en febrig kille, han blev sämre under natten, kanske var det allt busande… Så vi kör en luuuugn dag med sol/skugga lek och lite bus, på em går vi till stranden och doppar fötterna! Middagen löser sig otroligt smidigt då det svänger upp en pizzabagare med tillhörande ugn på campingen, med en sån skulle man kunna baka tunnbröd mitt i stan vetja.
Efter en ok pizza så händer det som många av oss har frågat oss själva, just det: När ska han börja gå? Svaret är; idag den 6:januari, så tog vår son Edwin Vigor Mark sina första steg på egen hand framför kameran. Så roligt och Edwin blev sååå glad.
7 Januari
Rullar vi vidare genom Coromandel, men nu börjar man känna att det är på väg mot slutet för dels är man inte lika tagen av utsikten och man känner inte samma upptäckar lust… Edwin är inte på humör, kanske har han också tröttnat och vill åka på semester!!
8 Januari
Ramlar vi in hos Liz och Connan igen dels för att hämta upp lite prylar som vi lämnat men också för att packa och städa ur bilen. Lämnar tillbaka vrålåket utan anmärkning och hämtar upp en vanlig personbil för resterande dagar, vilken skillnad!! Åker vi hem till Fredrik och Melissa samt lilla Isabella, där vi ska bo i några dagar.
9 Januari
Drar vi in till Auckland och ser oss runt, tar en tur i Sky Tower. På kvällen blev det BBQ hemma hos några vänner utanför Auckland.
10 Januari
Har vi en hemma fixar dag, blir det picknic på kvällen med lite goa vänner.
11 Januari
Åker vi och Fred o Mel till Waiheke Island för lite vin provning och lunch, härligt ställe!
Sista kvällen i NZ, känns tråkigt att resan är på väg mot ett slut, men samtidigt ska det bli skönt att åka vidare. Vi käkar en god middag och umgås, för vem vet när vi träffas nästa gång…
12 Januari
Packa Packa Packa…
Kram kram så länge
