Juldagslugn i Queenstown

Då passar jag på att skriva i bloggen vilket inte har skett på ett tag...



Andra dagen andra veckan (12 dec)


Tog båten över Cook Strait (sundet mellan nord och syd ön) la till i Picton och därifrån körde vi på vindlande vägar till Nelson, trevlig liten ort tror vi, tar en promenad på kvällen då vi hör att det kommer musik från någonstans… i ena hörnet av en stor stor park, står ett barn med en PA- anläggning och sjunger, eller ja försöker sjunga ska man kanske säga… ska vi säga (jag och Tomas) men Edwin tyckte det var jätte bra han klappade händerna och skrek ikapp.


13:e december (2:a veckan)


Spanade vi in Nelson, och mycke riktigt så gillar vi stället, super gott kaffe, skön stämning och kanon trevlig marknad, Edwin hittade några gatumusikanter som spelade reagge julsånger !!! han gillade gunget och började svänga på rumpan.


14:e December (2:a veckan)


Åker vi vidare mot Abel Tasman, och vår efterlängtade vandring, väl framme i Marahau, sista orten innan Abel Tasman tar vid, får vi dock veta att tok regn är på väg in. Det ska tydligen regna som bara den nästa dag. Vi tar beslutet att skjuta upp vandringen 1 dag, mycke mer tid en så har vi inte att bolla med om vi ska hinna till Queenstown till jul.


15:e December


Fy fan vad det regnar!!! Vaknar mitt i natten i tron av att det är 500 människor som bankar på vårat tak, men det visar sig vara regn, Edwin ser super förvånad ut, om han är störd av ljudet eller bara irriterad över att han inte får vara med och banka förtäljer inte historien.
Det är ett riktigt skit väder, ingen av oss har lust att sticka ut näsan så vi tar en bil tur upp till en by som heter Taka, där käkar vi lunch på Dangerous kitchen innan vi styr kosan hemåt (Marahau) igen. Vi inser dock att vi måste rasta sonen om han överhuvudtaget ska gå att ha i bilen, det är ju inte så att man kan gå in i ett annat rum om det blir jobbigt… för det finns inget rum… så vi plastar in barnet och sätter honom i en vatten pöl!


16:e December


Är det rätt så ok väder på morgonen när vi vaknar, dvs. det regnar inte, men innan vi har packat oss iväg så har himlen öppnat sig ingen…

Vi tar en buss ner till Kaiteriteri där vår båt går ifrån. Ska kanske förklara att man kan antingen gå från där vi har bott, Marahau, och ta en taxi båt hem, visst man kan för all del gå hem också om man vill det, men om man vill se mycket på kort tid så är det smartare och latare att åka båt ena hållet. Så sagt och gjort så tog vi båt ut till en av vikarna där vår 2 dagars vandring ska börja, på vägen ut börjar vi fundera över vårt omdöme att släpa med Edwin på en vandring i detta ösregn… att det dessutom gick stora vågor på ett bråkigt hav, gjorde att man inte var alltför kaxig… Jag var så nära spy, medans Edwin han sov. Man fick dock hålla i honom så att han inte flög av britsen i vågorna. (vi var inomhus)
Väl framme vid ”våran” vik, Bark Bay, så sprack himlen upp, helt otroligt!! Så vi kunde ta av oss våra blöta kläder och börja vandra i t-shirt och shorts! Det hade vi aldrig trott.
Första sträckan tog ca 2 tim, i varierande terräng, allt från palmer och lianer till tjock svart regnskog samt att vi tom hittade björkar. Allt detta tillsammans med en galet vacker utsikt, väl framme vid Torrent Bay, väntade ett bokat rum på en Lodge.


17:e December


Ny dag ny sol… Sticker tidigt så att vi prickar tid vattnet, leden går nämligen genom vad som är havsbotten när det är hög vatten, och missar man får man gå runt, ca 1 tim extra. Även denna dag bjuder på blandad terräng och utsikt. Edwin verkar trivas där på ryggen, när han inte sover så sjunger han, vi tror det i alla fall, eller så har han börjat snacka norska. Han ser mycke mer än vad han gör annars samt från ett annat perspektiv, vilket verkar göra honom lite uppspelt. Denna dag bjöd på en 5 tim vandring, väl framme vid bilen så slängde vi in allt och drog vidare mot Nelson igen, måste tillbaka dit för att komma in på väg 6 som leder ner mot glaciärerna som är vårt nästa mål!


18:e December (tredje veckan)


Hel dag i bilen. Lämnar Nelson tidigt på morgonen och bestämmer oss för att köra så lång och länge det är ok med Edwin. Lunch stopp vid en rastplats i Lyell, sand flugornas plats, helt galet, va inte så farligt i början men efter en stund blev det outhärdligt så vi kastade in disken i bilen och drog. Stannade till i orten Inangahua Junction för en glass, fanns nämligen en byggnad som tjänade som restaurang, butik, glasskiosk och bar på samma gång. Började snacka med en tatuerad lirare med huvet på sne, han förklarade att ”Lyell is the most horrible place when it comes to sandfly´s” kul, hade varit på sin plats med en varningsskylt kan man tycka! När samma snubbe förklarade vilket flug/mygg spray jag skulle köpa, så inflikade hans ”fru” att man skulle ta det lite försiktigt med det sprayet… inte använda det på för stora kropps ytor samtidigt… och inte för ofta!
Samtidigt när vi sitter där och äter vår glass, så kommer världens fetaste man! Jag lovar, det var det största som jag och Tomas tillsammans sett, vi satt bara och gapade samtidigt som glassen rann av pinnen! Hade i alla fall hyfs nog i kroppen att inte ta kort.
Så för att vara en liten håla mitt i nånstans så hände det mycke.
På eftermiddagen når vi Punakaiki, en liten ort på väst kusten som är känd för sina pannkaks stenar, vi bestämmer oss för att tillbringa natten här och ta en titt på stenarna.

19:e December


Fy fan vad det regnar… igen! Ända glädjande med det är att våra grannar som höll oss vakna under natten, lämnade skor och annat utanför och allt är nu plask blött. Ha


Dagens plan är att köra ner till Franz Josef Glacier och imorgon ta en tur på glaciären. MEN det regnar så galet mycke så vi blir tvungna att ta ett stopp innan och det blir Hokitika, inte mycke att säga om den platsen annat än att det var jäkligt god pizza.


20:e December


Regn regn och åter regn… Tar vi ett lunch stopp i Franz Josef village, närmare glaciären än så lär vi inte komma den här gången, vilket är jätte tråkigt. Men vi vill heller inte hänga kvar och vänta på bättre väder, för det finns inte så mycket annat att göra när det regnar som det gör, så vi åker vidare.
Kommer fram till Haast vid sen em och vi känner att det är för långt till Wanaka, för Edwin skull, han har nu suttit i bilen lite för mycket och vi vill inte gärna att han ska få fobier för bilåkning … så vi stannar i Haast tar på oss gore-tex utrustning och ger oss ut på promenad.


21:a December


Drar vi mot Wanaka och äntligen skiner solen! På vägen stannar vi till för att ta kort på utsikten och där träffar vi på 2 cyklister från Lake Hawea, ortsbor alltså, dom ger oss ett litet utflykts tips. Vilket leder in på en liten grus väg som vi annars hade tvekat inför, turen går genom ko hagar och får inhägnader, men väl framme vid en rastplats så är det så vackert som dom sa. Här tar vi ett långt lunchstopp och rastar sonen ordentligt.
Hade vi haft mera vatten och mat med oss i bilen så hade vi stannat här för natten, men tyvärr så måste vi bunkra, för Tomas utan frukost är ingen bra start på dagen… Väl inne i Wanaka, som är för övrigt påminner om Åre en hel del, så checkar vi in på den hittills sunkigaste campingen, alla faciliteter är helt ok, men omgivningen är jäkligt sliten, men å andra sidan så kostade det inte många slantar att stå där…

Wanaka är vackert, litet och mysigt med en otrolig vy! Men vår första dag i Wanaka hade kunnat sluta riktigt illa… Hanna (Edwins nalle) kom nämligen bort! Men vi hade turen på sida och återfann henne efter vägen som vi gått, hon låg där på en sten och väntade, vilken jäkla tur säger jag bara!


22:a December


Drar vi på hike.

Upp till Rob Roys Glacier går turen en 4-5 timmars vandring, Hanna har vi knutit fast i Edwin, vill inte upprepa gårdagens hemska upplevelse. Vi har kalas väder idag också, vi kommer dock inte så högt som vi hoppats men det är vackert och brant nog ändå! Vägen dit var dock något av ett äventyr i sig, efter ca 2 mils körning så återstod 3 mil på grus väg ala tvättbräda, fy fasiken hur det såg ut i våran bil, allt bytte plats, enda sättet att inte få hjärnskakning var att ha pelle i botten, då vibrerade det minst. Kan meddela att Edwin fann det hela jätte kul, och han lärde sig säga aj på kuppen! Så nu kan han säga aj och mamma, fast det låter mer som mamam och ahj.


23:e December


Strosar runt i Wanaka, tar en lunch innan vi glider vidare mot Queenstown. Väl där checkar vi in på vårt, för första gången, förbokade boende. Snor ihop en kyckling sallad och tar en picknick i parken nere vid Lake Wakatipu, klockan är åtta på kvällen och det är fortfarande varmt och solen skiner och det är dagen före julafton! Livet är underbart.


24:e December


God Jul
Så är det då julafton, istället för skinkmacka blir det äggmacka, lika gott det. Spanar in Queenstown och dess shopping, till författarens glädje är det riktigt bra shopping, men det blir ändå bara ett par shorts, antingen har jag legat av mig eller så är det helt enkelt för mycket att välja på!
Fantastiskt skön dag som avslutas på en grymt bra restaurang, som vi av ren slump gick förbi igår och tyckte att det var fin utsikt, och vi tyckte att här kan man ju spendera julaftons kvällen, hade egentligen ingen större koll på vad dom serverade, men det visade sig vara en topp restaurang! Dock hade inte jag någon koll på vad jag beställde, trodde det var fisk då jag läste menyn… men när jag fick det framför mig så var det hjortrack, jäkligt stora ben i den fisken om ni förstår vad jag menar! Men det var kanon gott ändå!


25:e December


Idag är allt stängt, å då menar jag allt. Men vi har lyckats hitta ett företag som kör bungyjump idag och dessutom så får man hoppa med barn, dock en åldersgräns på 2 år, men några månader hit eller dit kan ju inte spela så stor roll! Så vi hörs imorgon om hur Edwin tyckte att det var.


Edwin ja, han är en cool resenär, han somnar och sover gott var än man lägger honom, och det är ju en jäkla tur, han snackar med allt och alla, men när han får lite mycke uppmärksamhet så blir han tok blyg och rodnar. Han går men inte själv, han vill gärna hålla fingertoppen, att gå i trappor är något av en favorit. Tänder har han fått fler av, två stora kindtänder nu senast, vi märkte inte mycket av vad som var i görningen utan det uppdagade sig när Tomas försökte få honom att spotta ut en sten… Håret på huvudet växer, om än sakta, så kan vi ändå se en tendens till frisyr. Vi trodde länge att han är vegetarian, men han äter kött, bara det är fint nog…
Imorgon åker vi till Milford Sound, vi hörs.